Upprörd över människans storhet.

Nu kan det vara så att jag kommer att verka extrem och smått galen. Men det kanske jag är, och då får det vara så.
Idag lyssnade jag på Christer i P3.  Folk skrev och ringde in för att berätta om konstiga/alternativa sätt att leva. Detta var galet roligt och jag skrattade ordentligt, ensam vid min maskin på jobbet. Ända tills det skriver in en idiot som hatar katter så till den milda grad, att när han är ute hos sina föräldrar brukar han skjuta av lite katter.!
Varför säger ingen något? Jag har precis tipsat polisen även om jag inte tror något händer. Det är bara inte okej! Tar folk lagen i egna händer på det viset så kan jag också gå ut och skjuta av lite kattmördare. Blir faktiskt rätt sugen...
På vägen hem har jag ingen skiva i bilen och lyssnar besvärat på moraltestet, fortfarande i P3. Har inte lyssnat på det på något år och visste inte ens att de hade det kvar. Blir alltid lika upprörd över frågan: Är det rätt att döda ett djur för mat och kläder om du kan anta att djuret lider? Blev alltid så trött på det förr då alla tog det som om man skulle äta kött eller inte, vilket absolut inte är frågan. Så kommer det här igen. Man får utgå från att det finns grönsaker att äta och andra kläder, och frågan gäller om det är okej om man kan anta att djuret lider. Dagens moraloffer tyckte bara rakt av att djuren är värda mindre än människor, så var det inget mer med det. Flera gånger upprepas detta, att det inte går att jämföra de lågstående djuren med oss högvärdiga människor. Jag blir så arg och ledsen och skäms över det sätt vissa människor ser på världen. Det finns inga djur som skapar sopberg, som skövlar, bygger ut och minskar skogarna. Förgiftar luften, förgiftar vattnen, fyller hela atmosfären med skadlig strålning.  De oskyldiga djuren får lida mer och mer varje dag för människans storhet! Sedan vi var grottmänniskor har vi fått mat, kläder och skydd av djuren. Har vi inte ens samvete att bry oss om ifall de lider för oss? Var är tacken? Borde vi inte visa tacksamhet till allt vi människor tar för givet och roffar åt oss? Tror någon att vi skulle kunna klara oss utan våra växter och djur? Det sveket och den skammen vi borde stå med för allt oförlåtligt vi gjort med vårt eget hem, planeten jorden, och alla på den, är det ingen som känner sig vid...  Jag ser ett mycket högre värde i djur än i människor. Det är jag skyldig dem.
Peace out.