här och nu..

Kom hem på kvällen efter en ledig dag. Härligt med lediga dagar! Det värsta var känslan som alltför ofta pockar på, att jag inte gjort något vettigt av dagen. Sätter fart med tvätten, tömmer diskmaskinen samtidigt som jag gör lunchlåda för morgondagen. Rent till djuren, mat och vatten för att jag ska hinna få ordning i besticklådan och helst moppa golvet innan maten är klar i ugnen. Stannar upp och tittar på min kloka katt. Du är dum i huvet! -ser hon ut att tänka. Saktar in farten medan jag funderar. Hon har ju alldeles rätt! Vad är det egentligen man ska göra en massa varje dag för? Jo, vissa saker förstås, mat o tvätt måste ju göras emellanåt, men varför ska man inte känna sig tillfreds om man inte stökat lite varje dag. Funderar ännu lite till medan jag avslutar stöket. Där ligger den lilla kissen fullständigt avslappnad i värmen från torktumlaren. Njuter till fullo av livet, just här, och just nu. Hon håller inte på med något alls. När jag tänker efter kan jag nog inte minnas när jag gjorde ingenting alls senast. Vad man än gör är man uppe i något. Som f.d rökare vet jag att jag inte kunde sola om jag inte rökte samtidigt. Var det skönt var jag tvungen att vända mig om i gräset och pilla i mossan eller lösa korsord för att ha något att göra samtidigt. Det är bara helt omöjligt att vara stilla och njuta av dagen, händerna stilla, sinnet likaså. Nuförtiden är det en mycket sällsynt händelse att jag inte skulle ha något att göra, antagligen för att jag skapar mig saker att göra. Orkar man inte göra något sätter man sig vid TV:n eller datorn. Som jag märkte för bara en liten stund sedan blir det jättejobbigt om datorn hänger sig. ...Vänta... Vad gör man då under tiden? Frustrationen växer. Varför har man så svårt att göra ingenting? Är det så svårt att bara vara medveten här och nu? Alla djur - utom människan- är experter på detta. Om man tittar på ett träd, så står det bara där, år ut och år in, får besök av fåglar och andra, går kanske i dvala om vintern... Helt lugnt står det bara där, och tar in dagen.  Människan är inte närvarande och varande. Hon är hela tiden görande. Får faktiskt skämmas, men om jag sitter på golvet och klappar min kanin, så har jag tänkt tusen tankar under tiden och kommit på minst tre saker som jag måste resa mig upp för att göra under tiden. Varför inte bara vara där? Med henne? Kanske är det bara jag, men jag tror inte det. Kanske beror det på hur man är inlärd i samhället, då man alltid måste vara igång och göra något, jobb, skolor, sköta hemmet, träffa vänner och gör man inget...TV:n! Nej det här får bli en lärdom för dagen. I alla fall för mig. Nu ska jag träna på att göra absolut ingenting. Bara andas...