Så är äntligen den vidriga vargjakten slut. Utrotningshotade som de är i Sverige, har ytterligare ett antal fått sätta livet till, samtidigt som man inte har en aning hur många som blivit skadeskjutna. Alfadjur har dött, och inavelsrisken är ett faktum som nu stärkts. Avskjutning sker i tron att vi kanske kommer att få lite valpar av närliggande länder, men hoppsan... Ville de inte ge oss några? Så synd... Jag hade absolut inte velat ge några av mitt lands få valpar till att annat som skjuter ner den ynkliga lilla stammen som finns. Vad ska de göra sedan? Skjuta alla gåvovalpar när de väl har växt upp? Och varför skjuta de vi har för att ta in fler? Är det bara jag som inte ser ekvationen?
Så nu när detta elände är avklarat för i år så börjar nästa sanslösa jakt. Lodjursjakten. Vem har ens haft turen att få se ett lodjur annat än på djurpark? Skygga som attan håller de sig undan människan. Det är ju inte så att man skjuter ner dem för de är ivägen för trafiken, eller att det finns för många. Det finns 1500-2000 lodjur och enligt naturvårdsverket finns det en minimigräns på 300 kullar/år för att de ska hålla stammen på den nivån. Men så fort det finns något djur som överstiger en minimigräns, ja då ska det ut och skjutas. Lodjur fångas mest i fälla, kloskador och flis i magen i paniken att fångas i en fälla och inte komma ut är det ingen som bryr sig om. De ska ju ändå dö. Ja, skit i gammelföräldrarna på hemmet, de ska ju ändå dö...
Varför gör då människorna allt det här mot våra älskade rovdjur? För att de kan ju ta renar...
Har något berättat för rovdjuren att när middagen vandrar förbi deras lyor, ja då får de inte äta den, för någon äger den. Det är ingen som försvarar renen, det är ingen som har hägnat in renen, men någon äger den, och det ska rovdjuren veta. Hur kan man bli upprörd över att rovdjur har tagit ens renar, när de vandrar helt fritt i det vilda??? Får man inte räkna med det om man inte skyddar dem? Om jag skulle släppa ut mina barn ensamma på motorvägen, skulle jag få skjuta ner lite bilister då, när alla barnen blivit påkörda, och jag står förvånad kvar och undrar vad som hände? (Det finns betydligt fler bilister än rovdjur, och de skräpar ner mycket mer..)
Självklart är det ett problem för alla som blir drabbade. Jag är inte riktigt så dum.. Om de kommer in på ens gård och om de lyckas ta sig igenom stängsel som de inte ska kunna ta sig igenom, det är klart att man måste få skydda sin gård och sina tamdjur.
Men inte om du släpper ut dina tamdjur rakt in i DERAS revir!!!
Blir helt förtvivlad när jag läser om björnjakt. Läste ett reportage i Skogs- och träfackets medlemstidning för ett par år sedan, om en man som stirrat döden i vitögat då björnen bet i hans arm..!
Till saken hörde att han var ute och jagade björn. Han hade två hundar som ideligen bet björnen i benen. Björnen gick inte till anfall, han drog sig helt fredligt in längre och längre i skogen för att komma bort från de här onda varelserna. Jägaren och hundarna tränger in björnen i ett hörn mot en bergvägg. Där hugger hundarna fortfarande denna stackars stressade björn. Till slut slänger björnen iväg en av hundarna som blir skadad. Jägaren skjuter på björnen. Som inte dör. Trots all stress, trots alla bett och trots att han är skjuten(!!!), biter inte björnen jägaren för att döda honom. Han biter honom i armen, som för att säga: Snälla snälla, låt mig vara.. Jägaren hade inte haft en chans om björnen velat döda honom. Men nu slängde björnen iväg jägaren i armen och när han fick väl fick tag på sitt gevär hade björnen sett sin sista soluppgång.
Hur kan man vrida hela denna historia till att verka som om allt är den onda björnens fel? Visar inte den på så enormt mycket mer fredlighet och tålamod än en människa någonsin skulle göra? Men jägaren är en modig man och hunden är en hjälte som skyddade husse från denna best!
Så vad kan man göra? De flesta som bor i varg/lodjurstäta områden, har inga som helst problem med det. Det är de som har renar och boskap. Men om man istället för på jakten, lade sin energi på att få upp riktiga stängsel som rovdjuren inte kan ta sig igenom, så skulle man ju få ha boskapen ifred. Bor man i rovdjurstäta områden går det kanske inte att ha ett vanligt elstängsel med två - tre trådar på. Jag skulle inte bosätta mig jämte en motorväg, för jag har en utekatt. Ansvar för sin djurhållning heter det.
Ska man ha vandrande renar, träna upp ett par hundar att gå med och skydda flocken.. Om några hundar kan skydda sin flock, så har ju vargen i alla fall en chans att få veta vad den inte borde äta..
Mina idéer kanske inte fungerar i praktiken, men hur ska man veta om man inte försöker? Problemet försvinner ju inte, så nytänkande är att föredra.
Det finns faktiskt duktiga, ansvarsfulla jägare, men det finns också de som inte är det, och i jakten finns en stor, mörk baksida.
Skadeskjutningen.
När min mor var på väg hem från jobbet för ett tag sedan såg hon en stor fin älg vid vägen. Sakta, sakta körde hon förbi och beundrade det vackra djuret. Dagen efter får hon höra av en kollega, som åkt lite före henne, att innan älgen gick över vägen så hade han sett den från det andra hållet, med ett stort blödande skottsår i sidan. Där vandrade nu den skadade älgen. Ensam mot en plågsam död för att det finns skjutgalna idioter med gevär. Det är ett enormt mörkertal, och inte ens det antal som registreras är okej! Nollvision tack!
Man ska inte gå i skogen under jaktsäsong, det får man lära sig redan som barn. Man har hört flera gånger om skadeskjutna bärplockare..
Jag undrar jag, hur man ska hinna se var man ska lägga ett dödande skott, om man inte hinner uppfatta om det är en människa eller en älg..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar