Modernt slaveri.

Med tanke på förra inlägget så måste jag göra ett till. Även om jag tycker det kan göras mycket mer för att underlätta arbete, så måste jag erkänna. Jag är extremt arbetsskygg! Något man kanske inte tror när man beaktar att jag arbetar ca 14 timmar per dag. 
Men så är det. Och även om jag inte undviker arbete, så är det något jag inte tror på.
Vi är fortfarande lika förslavade som de slavar man tycker så synd om från förr. Prostituerade, vi säljer våra liv mot lön. Enda skillnaden är att nu är man lurad att tro att man gör det av fri vilja. Lurad av det monetära systemet, en av våra största illusioner.
Genom att göra världen beroende av pengar kan man fösa runt befolkningen som en skock får.
Problemet med det monetära systemet är att det är skapat för att krascha. Vilket nu också oundvikligen håller på att hända.
Exempel: USA:s federal reserve. Ansvarar för pengarna i USA. Från början behöver regeringen pengar. De lånar några miljarder från Federal reserve, och byter med obligationer och annat. Därefter får banker och folk pengar. Om man tänker sig att alla skulle lämna tillbaka sina pengar till regering och Federal reserve, så skulle det gå plus minus noll och alla vore skuldfria,  men det stämmer inte. Regeringen måste betala ränta på alla pengar som skapats. Dessa pengar existerar ju inte! så folk får slita för att få runt pengar som aldrig någonsin kommer att räcka till.
Sedan kom de virtuella pengarna och där fungerar det inte heller.
Ett system skapat av ett fåtal personer för deras egen vinning förslavar hela den mänskliga arten.

Själv skulle jag hellre se en helt annan värld. Utan pengar och arbete.
Sa det till en bekant en gång, som svarade med: Men... då skulle man ju behöva slita för maten på bordet!
Men vad gör du nu då? Undrade jag. Det är ju bara att man gör det för någon annan så man kan handla själv sedan. Skulle man lägga samma arbetstid som man gör på jobbet på sin egen tillvaro så skulle det inte vara någon större skillnad.
Mer än de viktiga delarna förstås då.. Som att man kan hjälpa varandra, göra det tillsammans, göra något med betydelse osv.

En mor måste tillbaka till arbetet så fort barnet går att lämna på dagis. man sliter upp dem, lämnar dem, jobbar en hel dag, hämtar dem, drar med dem till affären, sätter dem framför tv:n för att ha tid att laga mat, äter och slänger dem i säng för att hinna göra ett par sysslor i hemmet innan man däckar inför en ny likadan dag. Är detta ett bra liv? Ett rikt liv? Ett liv? Vem uppfostrar ens egna barn?
Alla dessa människor som mår dåligt, är deprimerade, självmordsbenägna, apatiska, eller rent av elaka.. Kan det vara så att det faktiskt beror på vårt samhälle till allra största delen? Man har ju inget viktigt att åstadkomma. Man ger sitt liv till någon annan som tjänar de stora pengarna på ens tid, för att klara de primära behoven som mat och husrum. Livet i samhället är ju meningslöst.
I en värld där människan lever från hjärtat istället för från plånboken skulle vi kunna uppleva äkta livskvalitet.

Handen på hjärtat så vill väl alla vinna högsta vinsten på sin lott, skapa det största företaget, för att få ihop så mycket pengar att man aldrig behöver arbeta igen, och göra sånt man vill hela dagarna.
Hur många får detta "fria liv" egentligen?
Detta fria liv är riktigt svårt, och få förunnat i det monetära systemet. Att människan behöver jobb för att ha något att göra är nog världens största lögn. Vem är inte glad för helgen på fredagen, vem är inte glad över en efterlängtad semester? Eller då klockan står på slutet av arbetsdagen...Att vara rädd för att inte ha något att göra behöver man inte oroa sig för. Det är ju bara att gå utanför dörren!
Om man i sitt lilla samhälle hjälps åt med skörd, ved, vård och djurhållning, så behöver ingen sakna något. varje individ skulle vara behövd, uppskattad, och ha vänner och stöd i livets alla skeden. man behöver inte lämna sin familj hela dagarna för att kunna överleva vilket vi gör idag. Man skulle kunna leva tillsammans.
Människan är så smart och har kommit så långt i utveckling, teknik och kunnande att det skulle inte behöva vara som att gå tillbaka till stenåldern. Människan har ju för guds skull åkt till månen! Vi kan så mycket mer än vi tror, bara vi använder kunskapen rätt. Om man hjälptes åt att utveckla samhället med kärlek och välvilja kunde vi komma hur långt som helst.

I min värld lever jag med min familj i ett hus i ett litet samhälle. Vi odlar på gården, har kanske lite höns. Då och då hjälper vi till på en bondgård med kor. I gengäld får vi mjölk och ost. ved hämtar vi i skogen, och massor av bär och örter. Vi fiskar året runt, har en egen brunn till dricksvatten och tvättar oss med vatten från en bäck som värmts inne. Eftersom alla har all tid till det de vill skulle jag tillverka allehanda saker eftersom jag älskar kreativitet. Redskap i trä, sy fina kläder osv. Man lyssnar till varandras historier, lär varandra saker man kan, alla får lära sig om vård och kan hjälpa till i ett litet sjukhus. Till helgen tar alla med sig festmat till mitten av samhället, där de som kan spelar och sjunger, resten dansar och umgås, och det finns alltid de som lyckats skapa lite alkoholhaltiga drycker.

I ett samhälle där man är beroende av varandra, där man är tvungen att hjälpa och får hjälp, skulle inte avundsjukan kunna fortleva. Egoismen skulle försvinna. Alla människor skulle få sitt eget värde, inget "arbetslös", inget "utanför". Man skulle dela alla sina kunskaper med varandra, dela sina liv. Framförallt, så skulle alla få livsandan tillbaka.