Berättelser från ett koncentrationsläger

"Så har ytterligare en dag gått. Solen sänker sig och här ligger jag, hårt och obekvämt! Svag och trött. Idag var det några i baracken jämte som fick sätta livet till har jag hört. Jag såg det aldrig hända, men deras sargade kroppar fördes till en container lite längre bort. Fruktansvärt, jag tror till och med att en av dem var släkt till mig. Stanken känns ända hit och flugorna! usch, det surrar svarta moln därborta och de är överallt. Blir väl bättre när solen gått ner. Ska försöka sova, men det är svårt. Imorgon blir en likadan dag. Jag är så ledsen, jag tror faktiskt aldrig att jag kommer härifrån. Inte levande i alla fall.
Det värsta här är när det kommer in unga hit. De är fortfarande lyckligt omedvetna om den mardröm som väntar dem. Hjärtat gråter varje gång jag ser dem. Själv vet jag att jag aldrig kommer att ha några egna ungar, aldrig att få vara fri med en egen familj, eller äta färsk mat. De som arbetar här har ingen som helst empati. De bryr sig inte om hur vi har det överhuvudtaget. Vi hålls fångna som kriminella, men vi har inte gjort något! Elstängsel har de också runt om, så om någon lyckas fly från barackerna så kommer de inte längre än dit. Fången! Är det här ett liv? Jag lever, men livet innehåller inte mer än så."

Visste ni förresten att SS-soldaterna hade kläder av människohår och bälten och skor av människohud? Både snygga och med bra kvalitet!

Hur som helst är det inte människor jag talar om, jag talar om pälsfarmarna.

För mig är det precis samma sak. I koncentrationslägren rakade de kvinnor och barn för att göra kläder, De fick jobba, bo och äta sämre än boskap, det utfördes grymma experiment på dem, och ingen brydde sig om hur de levde, de skulle ju ändå dö! De hade ju bara en funktion, att jobba för dem som tjänade på dem. När de blev för svaga eller sjuka, ja det var ju bara att gasa ihjäl dem så att man fick plats att få in nya friska krafter. (Jag har sett resterna av Auschwitz och Birkenau, det fanns inte i min värld hur illa det egentligen kunde vara förrän jag såg det med egna ögon)

Men samma sjuka mentalitet finns ju fortfarande! Fast nu gäller det bara djuren. En vän till en vän arbetade i skogen utanför en pälsfarm för inte så längesedan. Där fanns en hel container full med flådda kroppar. Stanken var nästintill outhärdlig! Det kunde ju lika gärna varit era husdjur som låg där. Skulle en hundägare vilja se sin lilla älskling i en trång, men tom gallerbur på en pälsfarm? För att sluta flådd i en container? Nej.
Så vad är det för skillnad?
Finns underbara filmklipp på youtube med t ex Fayee, en tam silverräv. När hon är ute i snön, när hon åker bil, när hon öppnar paket under granen på julafton och får sin årliga pipleksak! Går man lite längre ner på sidan, hittar man gräsliga kappor gjorda på massor av silverrävar. Borde inte de också få öppna paket på julafton, tillsammans med familjen. Eller i alla fall (eller om inte minst) få leva med sina vänner ute i det fria?
Ska en så fånig, (och dessutom skitful!) sak som stockholmsmössan få högre värde än de här underbara varelsernas liv?
Förutom alla dessa lobotomerade modeoffer, så förstår jag inte systemet heller. Att vissa människor är dumma, det vet man, men de flesta är det inte. Så varför tillåts det fortfarande att man exporterar så mycket päls härifrån? De flesta här vill ju avskaffa pälsindustrin helt! Varför importera? Är det ss-soldater som sitter vid makten här med? I somras lämnade Djurens rätt in över 100 000 namnunderskrifter från folk som vill förbjuda pälsfarmning i Sverige. Tyvärr tänkte inte jordbruksministern driva frågan. Men om man går till modeoffren igen då.. Flera länder har redan förbjudit pälsfarmning, låt oss följa trenden medan den är ny!

Nu har pälsförespråkare tagit till sig det här med att det skulle vara mer miljövänligt med päls. Jag skulle vilja påstå att så inte är fallet. De flesta pälsdjur äter kött. Alla vet ju att det inte är särskilt miljövänligt. Sedan ska deras mat beredas och forslas ut till farmarna. Ofta mat till flera tusen djur. Det blir många, många lastbilslaster.  Pälsen skall garvas med olika metoder som inte alltid är särskilt miljövänliga, och pälsen ska behandlas med allt möjligt för att hålla sig fin och fräsch. Köras till skrädderier och köras ut till butiker, oftast export till Asien. Är detta miljövänligt? Skulle inte tro det...

Nu låter jag helt klart som det som en del skulle kalla djurrättsaktivist. Ett ord som borde vara fint, men som fått riktigt dålig klang tack vare att idioter går och släpper ut minkar. Har inte förstått varför de gör det då alla vet att de flesta dör direkt efter något sådant. Så hörde jag från en vän till en vän något om att det skulle vara det effektivaste sättet att få en minkfarm i konkurs... Men hallååååå??? Tror folk på fullaste allvar att någon skulle starta upp en minkfarm utan att vara försäkrad upp till tänderna? Farmarna får igen varenda krona för varje mink som släppts ut, och inte nog med det, nu måste man ju fylla upp de tomma burarna igen.. Så en annan minkuppfödning tjänar plötsligt storkovan på att sälja ett par tusen minkungar till den som fått sina utsläppta.

Ekvation : Utsläppning av minkar = Ingen förlust till farmägaren + Stor vinst till annan farmägare.
= Förlust för minken!
Enkelt, eller hur?

Nu har människan burit päls sedan grottmänniskornas tid, och jag kan faktiskt inte se något konstigt med att ha läder i skorna. Skillnaden är att man kan ta sådant från köttdjur. En ko som mjölkats, levt ekologiskt, blivit gammal och avlivats, vore väl en bra idé att ta vara på skinnet ifrån. Det är ju det som är hela skinn- och pälshistorian. Ta vara på allt! Värdesätta allt. Och enbart då det behövs. Förr blev senor rep, köttet mat och pälsen kläder. För överlevnad. Djuret levde helt fritt och lyckligt tills det var dags, och ett rovdjur, exempelvis människan tog det. Det är naturens heliga lag, så som alla levande varelser lever, utom vi.
Med respekt!