Det finns en man som jag tänkt skriva om på denna blogg. Någon jag ser upp till.
Han har hittat sitt paradis på jorden, på sin egen lilla verkstad, i ett litet slitet hus bland bilarna, det som han kallar det lilla huset på prärien. Där går han med sin hund och katt och gör det han älskar. Mekar med bilar. Hans ålder gjorde att han kunde gått i pension för längesedan, men, Vad skulle jag göra då? undrade han. Åka rullstol? Nej, han trivdes mycket bättre med att jobba. Utomhus i friska luften, det var den bästa medicinen. Trots att det ibland måste varit fruktansvärt kallt.. Det var inte för pengarna han levde som han gjorde, absolut inte, det han såg var att han fick möta många trevliga människor. Hjälpa dem! Ofta till ett pris de inte kunnat betala på en auktoriserad verkstad i staden. Det var hans lön, att hjälpa. Han såg de värden i livet som faktiskt spelade någon roll. Det var inte ett liv i lyx som skulle gjort honom lycklig. Han visste om detta, och var nöjd med sitt lilla hus på prärien, med inte mycket mer än de grundläggande förnödenheterna. Han var nöjd. Hur många människor har jag träffat som varit nöjda? Nej, jag kan knappt komma på någon.. Där satt han med det som många skulle sagt var - ingenting alls, men han satt där- med allt.
Jag har inte känt honom så särskilt länge, och inte träffat honom särskilt ofta, men på något sätt var han en lätt person att känna. Man hade sällan korta samtal, och det han sagt och berättat har alltid gått djupare in än vanliga, ytliga ord om vädret.. När han berättat om till liv och sina arbeten har man stått och lyssnat som ett tänt ljus. Han konstaterade att slit-och-släng modet som nu är på tapeten är ju varken bra för miljön eller folks plånböcker. Återvinning är ju bra på alla sätt och vis, men återanvändning, det måste ju vara snäppet bättre?
En gång när fjädern gick av på min Renault 19, kom han in till mig med ett "nytt fjäderbern". På 20 minuter var min bil klar, och det kostade inte mer än 4-600:-. det bästa var, att fjäderbenet var från en gammal Renault 19 som sett sina bästa dagar, så nu var det samma verkan på höger och vänster. Hade jag gått till en annan verkstad för att köpa en nyproducerad, hade jag nog fått köpa två, för att det inte skulle bli ojämn verkan.. På detta sätt räddade han dagen för dem som behövde hans hjälp. Han led med ensamstående mammor, beroende av sina bilar, som fick gå på knä för att reparationer var så dyra, och dessutom blev många lurade att betala mer än det borde kostat. Vägskatten- skulle inte den egentligen ligga på bensinkontot? Så att det är de som använder vägen som betalar slitaget av den? Många bra idéer hade han. På sitt sätt kämpade han för att rädda världen. På en liten liten plats på jorden, med vänner, familj och husdjur, var han lycklig. Idag finns han inte mer. En olycka på verkstaden hade gått illa. Jag hoppas att han inspirerat många fler än mig, med sin positiva inställning, sina värderingar och sin hjälp.
Någonstans vill jag hoppas att det hände av en anledning, att han skulle slippa bli sjuk, att han inte skulle stå kvar utan sin underbara gamla hund.. Vad som helst! Det känns bara inte rätt att världen får förlora någon som bara gjorde gott, och som på riktigt uppskattade livet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-omkom-nar-han-fick-bil-over-sig
